Det är faktiskt mycket roligare att snacka genus med killar än med en arg missunnsam brud. Idag nämndes att killar är mycket bättre på att ha roligt med varandra. Nu har jag jäääävligt kul med mina tjejkompisar. Men då ska sägas att ingen av oss i grunden är sådär supertjejig heller kanske. Och jag tror snubben hade en poäng. Det finns ett skämt; att om din flickvän kommer hem morgonen efter kvällen före och säger att hon sovit hos en polare så kan du ringa runt till hennes tjejkompisar och få sanningen; att hon drog från festen vid 11-tiden och de vet minsann inte alls vart hon tog vägen. Är det motsatta roller att tjejen ringer runt för att kolla var hennes snubbe har varit kommer samtliga av hans kompisar att intyga att han var med hela kvällen och sov där. 3 av dem kommer bedyra att han fortfarande är kvar. Och lite så är det ju. Killar delar broderligt, medan tjejer för sitt liv inte kan hålla ihop.

 

Vi snackade lön ikväll och det kom upp att jag fick en rätt bra höjning på min lön det här året. En i sällskapet frågade på fullaste allvar varför.

Kanske för att jag byggde en verksamhet från grunden, jag tar aldrig ut lediga dagar i onödan, jag har jobbat varenda sommar igenom, jag jobbar både kvällar och helger och rätt ofta utan att ta ut lön för det, jag ser kompetensutveckling i sin helhet som mitt ansvar och inte arbetsgivarens att läsa på om hur saker funkar och vad som gäller, för att jag tvingar mig själv att vara en lagspelare och ifall en kollega behöver mig under dagen så kastar jag om min planering och dokumenterar på kvällen istället och behöver något lösas så löser jag det vad som än krävs. Det finns perioder när jag eat, shit and breath mitt jobb. Därför höjer jag mig schysst i lön. För att jag helt enkelt är jävligt bra och engagerad i mitt jobb och på min arbetsplats. Därför.

Nu dikterade jag kanske inte hela det där långa talet, men jag sammanfattade faktiskt lite kort, för jag tycker med handen på hjärtat att frågan var oförskämd.

Då bryter nästa donna i sällksapet in och frågar om det verkligen är värt det.

Uppenbarligen tycker jag ju det eftersom jag annars skulle välja annorlunda! Och det där är ju också sagt i missunnsamhet, för att personen som sa det valt att inte binda upp sig fullt lika engagerat i sitt jobb. Och jag dömer inte henne för det. Jag tycker inte att hon är en slapp och loj jävel bara för att hon hellre lägger tiden på att promenera i skogen och kladda med barn och trolldeg. Men jag tycker att det är ganska rimligt att arbetsnarkomanen får en högre lönehöjning än hemmamysaren. That's all I'm sayin'!

 

Men här har vi det liksom... Pudelns kärna. Tjejer är missunnsammare. Vi håller inte ihop. En bra kompis borde liksom plussa mig för min framgång, istället för att försöka janta ner mig och få mig att ursäkta den. Vi kan pusha och stötta varandra som fan i motgångar, men mycket sällan i medgångar. Och det är kanske den sämsta och tråkigaste grejen med att vara tjej.
Förutom att vi fick de mer obekväma underkläderna också...