När jag började plugga igen tog det mig inte lång tid och märka att här pågick något väldigt märkligt. Man försökte suga in oss i akademiker-världen på nått vis. "tänk på att individen inte har det så lätt blablabla men kom ihåg att ni inte hör till dem!" Men jag hör visst till dem! Jag är uppvuxen på landsbygd, på en ort där nästan alla med universitetsutbildning är lärarna på skolan. Det betyder inte att de som bor där är korkade. Det betyder inte att jag är bättre än dem. Det enda det tyder på är att jag och min generation haft andra förutsättningar för oss.
Jag är stolt över min bakgrund! Och därför har jag gjort det till mitt höga nöje att vara tvärsöver hela utbildningen igenom och ifrågasätta precis allt! Om någon pekar på det negativa med norrlänsk arbetarsamhällen är jag där på 5 sekunder med 10 argument om det positiva. Vi är skolade i en lösningsfokuserad metod, så jag kan till och med övertyga om att jag gör dem en tjänst! Jag vill kort och gott sprida mina budskap vidare. Och ett av dem är att norrländsk landsbyggd är överraskande fantastisk och awesome på 90% av alla tänkbara sätt!
Och i veckan har jag fått ett sånt där extra storhetsvansinne av stolthet. På skolan har vi ägnat oss åt att bygga fiktiva sociala insatser och verksamheter, såna som vi tror skulle behövas. Och en av grupperna kom på en idé om att, kortfattat beskrivet, skapa mötesplatser mellan ortsbefolkning och imigranter, för att främja integrationen och minska problemen som där kan uppstå. Glatt förvånat utbrast jag; men det är ju typ precis det man gjorde i Glommersträsk! (min älskade hemby) Och när jag läste gruppens skrivna arbete sen så stod det mycket riktigt där i text också, som exempel över en plats där den typen av tankar lett till att integrationen fungerar!
Och jag blir så jäkla stolt! Jag blir så stolt att jag skulle kunna sjunga. Eller ja... Göra oljud i rytm mer, eftersom jag faktiskt inte har röstkontroll till att sjunga direkt. För det finns en massa fördomar att den norrländska landsorten skulle vara främlingsfientlig och det köper inte jag. Och nu, tack vare Glommersträsk, har man fog för att inte köpa det heller. Vi må leva i glesbyggden, men vi är inga obildade lantisar á la Jimmie Åkersson! Vi ser inte saker som problem. Vi ser det som en utmaning och vi älskar utmaningar, för vi har tillräckligt stor stake för att veta att allt som kommer i vår väg är sånt som man kan lösa med lite tålamod!
Den metod som användes för att främja integreringen i Glommersträsk fungerade rätt bra och jag tror att den kommer fungera överallt, i alla avseenden om man finslipar lite på den. Jag tror det här är ett big break och jag kan inte vänta till att få läsa om det om sådär 10 år och då kunna visa mina barn vart startskottet gick.
0