Och snabbt faller ju självklart blicken på artiklar rörande ungdomar på SiS-boenden. Det rör alltså statliga behandlingshem för ungdomar som är kriminella, lider av psykisk ohälsa, missbruk eller av andra anledningar inte kan bo hemma eller i familjehem.
Först vill jag kritisera själva starten... Man målar upp barnen som David och Goliat. Vilket ifs är sant. Men jag ska ge ett exempel. "Till denna bild kan man lägga att många av de omhändertagna har en neuropsykiatrisk diagnos." Neuropsykiatrisk... Sug på den ni! Visst låter det rätt allvarligt? Visst låter det som att det handlar om ett mycket sjukt eller stört barn? Det behöver det ju inte vara. Det kan va den lättaste av ADHD-symptom. Sen ska det också nämnas att många av dem som har diagnos inte nödvändigvis har sjukdomen för det. Anledningarna till att det ser ut så är många och vill man ha en förklaring av det fenomenet så kan ju du peta iväg en kommentar.
Hur som helst gillar jag inte tanken med att att måla upp barnen som offer. För dessa barn är inte som andra. De har upplevt saker som förevigt förändrar en människa. Deras enda räddning är faktiskt att kliva in i ett alldeles för stora skor för ett barn, resa sig upp och gå. Och det klarar man inte om man går omkring och tror att man är ett offer. Det ska till en jäkla tåga för att palla det.
Men Aftonbladet fattar ju inte det och skiter ju egentligen i barnen. De vill bara sälja tidningar och tänker att det alltid är praktiskt om man kan få människor att rasa över myndigheter som har sekretess och inte ens kan försvara sig. Strategiskt. Där har han tänkt till, Jan Helin...
Vidare förklarar artikeln hur barnombudsmannen vill lagstifta bort möjligheten att sätta barnet i isolering när de är berusade eller uppträder våldsamt.
Här måste jag ställa mig kritisk som fan. Hur tänker denna barnombudsman? Tror han att han gör ungarna en tjänst? Den här snubben har nog inte vistats kring den här typen av kids. Inte så att dessa förtjänar mindre respekt, vördnad eller vård. Absolut inte det jag påstår! Men de här ungarna kan bli tokiga på ett sätt som vi vuxna icke-missbrukare inte blir. I en sån situation, när det kanske dessutom närvarar 5 andra... Alltså de kan ju trigga igång varann och då har man Sodom och Gomorra på jädrigt liten yta. Man måste bryta kedjan fort som attans och vissa gånger gör man det bäst genom att
1. förflytta den upprörde genom att omgående byta miljö (läs rum)
2. låta ungen varva ner sig ett tag. Och är man tillräckligt jävla förbannad så hjälper det inte med nån som sitter och håller en i handen och pratar förståndigt med en. Och är man berusad så är det ju ingen lönt att ens försöka samtala förrän människan nyktrat till.
Det borde väl vem som helst förstå. När topplocket väl flygit av så behöver man space, antingen man förstår det själv eller inte.
Rätt uppenbart så stödjer jag den nuvarande lagstiftningen. Av många anledningar. Dörren är inte ens stängd, de sitter nästan aldrig ens i närheten 24 timmar och det är max-tiden.
Om något tycker jag barnombudsmannen har jäkligt dålig respekt för barnen när han kommer med sitt förslag, eftersom det också säger att barnen inte ska bli sådär arga. Men har man växt upp i ett jävla miljonprojekt, med missbrukare som föräldrar, sålt sex för knark, gjort sig ett namn i belastningsregistret innan man ens är 18... Ja, då om någonsin, så tycker jag man har rätt till att vara arg! Faktum är att jag betraktar det som ett friskhetstecken!
Om man däremot vill kritisera nått så föreslår jag att man kritiserar familjehemmens rättigheter. DÄR kan vi snacka nått som gått för långt.
För er som inte vet består skillnaden i att ett SiS/HVB handlar om ett boende av större sort där det finns flera barn med problematik och en personalstyrka, medan ett familjehem vanligen är en helt vanlig privatperson som anmält sig frivillig till att ta emot barn på glid, eller som för en tid behöver någonstans att bo. Lite som en light-adoption nästan. Och då kan man fråga sig hur människor som inte har nån som helst utbildning varken gällande barn eller beteenden ska ha såna rättigheter som dessa familjehem har?
Vidare läser jag om "Terapisnack" och hur outbildade människor behandlat barn utan föräldrars godkännande. Det kanske inte låter så illa men inte ens socialtjänsten får prata med barn utan föräldrarnas godkännade, ens i de fall där det är relationen till föräldrarna man undersöker. Så strikt är det och det finns mycket goda anledningar till att det ser ut så också!
Terapisnacks grundare Jonas Gåde svarar med att det inte finns några regler kring att få ge rådgivning mot medmänniskor... Nej... Det gör det väl kanske inte. Men
1. Terapeut har faktiskt vem som helst rätt att kalla sig, men psykoterapeut måste man ha legitimation för att få kalla sig.
2. Visst är det väl jäkligt fult att spela svaga utslagna människor som bevisligen inte mår bra och utnyttja detta för sin egen vinning.
I mina ögon är den här Jonas Gåde smuts! Han är ett smuts och jag hoppas att riktigt hemska saker ska hända med den här mannen, för detta är inte okej. Att utnyttja svaga är aldrig okej. Att han dessutom har mage att försöka rättfärdiga det, det gör honom inte bara ful, i mina ögon gör det honom till ond. Han är en dålig människa helt enkelt. Det är vad han är.
Att just denna site gjort övertramp är jag däremot inte minsta lilla förvånad över. Jag fick nämligen ett mail av dem, där i början av mars. Där meddelades jag att jag fått en terapisnack-blogg. Som jag absolut inte skapat själv! Antingen rör det sig om nån typ av massutskick eller ett mer strategiskt urval, men vad gäller min psykiska hälsa kontra ohälsa så tycker jag att inte att detta är en särskilt trevlig approach! Speciellt just det faktum att det inte var en fråga, en reklam för att skaffa denna blogg, utan det var ett bekräftande. Den fanns redan, oavsett vad jag ville. Och då kan jag undra... Vinner de någon fördel på detta? Finns det många som har en terapiblogg, utan att ens veta om det, medan Jonas Gåde håvar in pengar för det?
Såna här dagar med såna här ämnen framför sig och beskrivningen av dumheten och oförståendet hos vuxna människor, som egentligen bör ha mer koll gör mig fruktansvärt trött. Trött och ledsen i ögat.
Men som tur är har jag idag fått botemedlet för detta serverat på silverfat. För när jag väl blev klar med att irritera mig på aftonbladets och omvärldens skit så kontrade den norrländska lokalpressen med en riktigt god nyhet. Gällande min hemkommun till och med.
I Arvidsjaur har det sista månaderna pratats väldigt mycket om hur man kan integrera ungdomarna mer i samhället, eftersom man tillslut förstått att halvstängd ungdomsgård leder till ökad ungdomsbrottslighet. (vågen?) Och jag har, cynisk som jag är, tänkt att detta bara är ett spel för gallerian. Att det bara är en fråga som kommer upp för att det är valår, politiskt kaos och att politiker vill landa många förstagångsväljare. Men trots allt är det väl bättre att det pratas lite om ungdomar, än ingenting alls.
Och det har nu överstigit mina högsta förhoppningar och lett fram till ett konkret förslag! Jag är väldigt stolt och väldigt glad. Och om kommunen verkligen satsar och driver igenom dessa mötesplatser som ska skapas, ja då kommer jag bli VÄLDIGT lycklig i själ och hjärta! Jag blir ännu mer glad av det faktum att det verkar vara ungdomarna själva som fått tycka till och förklara vad det egentligen är de vill ha, istället för att prackas på nån skit nån gammal gubbe tänkt ut att "det hade jag tyckt va kul när jag var ung (läs 60-talet) höhö..." Det känns bara så fruktansvärt bra och jag hoppas så innerligt att det kommer att genomföras!
Det kanske är som med våran gamla ramsa..? Människor med råg i ryggen kanske just återfinns i övermått i Norrlandsbyggden?
Så för att de gjort mig så glad, så lägger jag upp en liten truddelutt. Till fosterlandet. ;)
1