I veckan kom svaret på den frågan svart på vitt. I min kära hemkommun kommer budgeten bli betydligt mindre i år eftersom man inte går in och täcker upp underskott längre. Vilket rent matematisk leder till att fler kommer få gå ner i timmar och några kommer troligen bli av med jobbet där. Och en logisk slutsats att dra utifrån det är att det kommer bli sämre vårdkvalité och fler sjukresor till Piteå.
Det kanske inte låter som hela världen för en låtsassyd-bo som Emil, men det är 11 mil till Piteå enkel väg. Tänk dig att åka 11 mil enkel väg för att vara inne hos doktorn i sådär 45 minuter. +Alla de som inte kör själva. Ungdomar, gamlingar, klimatälskar eller helt enkelt folk som på grund av sin sjukdom för stunden inte kan köra själva osv. För bussar i norraste norrlands inland det kan man få vänta länge på. Ska du ta bussen så kan jag lova dig att en hel arbetsdag går åt.
Och vill man prata genus, vilket jag såklart hemskt ogärna gör, men i det här fallet måste så... Det är ju lite typiskt att man ska göra det svårare i ett tungt och kvinnodominerat yrke än vad det redan är. Vad menar jag? Jag har x antal vänner och bekanta som, för att ta ett konkret exempel, jobbar som personlig assistent, vissa anställda av kommunen, vissa i privata företag. Vilka tror du har det bättre? De privata företagen gör ALLT för att öka produktivitet och minska kostnader samtidigt som brukarna ska hållas nöjda. Vilket leder till att det är personalen på dessa företag som får ta smällen. Jag brukade tycka att det verkade nog så tungt och stressigt att jobba i äldrevården på kommunala boenden men nu vet jag bättre. Helvetet är att jobba med samma bördor på privata företag! Och för att förtydliga min grund vill jag tillägga att det inte rör sig som ett enskilt företag jag pratar om. Det är 3! Vitt spridda och alla med exakt samma approach!
Men i grund och botten är det som sagt inte det som väger tyngst för mig. Det är det där med värdegrund. Och Sverige. Och stolthet. Det jag älskar mest med Sverige är som sagt välfärden, att alla ses som människor med ett värde, oavsett vad man tjänar eller producerar. Alla är människor. Och det tydligaste sättet att visa det på är just att alla förtjänar samma goda vård. I offentliga sektorn finns en garanti och en rättsäkerhet som är beyond this world fantastisk.
Det handlar inte om jante-lagsmentalitet i det här fallet. Det handlar om att hålla jul året om i sinnet och och inte bara en dag per år, utan varje dag komma ihåg att människor som har det sämre högst troligen förtjänar bättre. Det handlar om en filosofi om att människovärdet är okränkbart.
Och jag känner egentligen ingen som utbildar sig inom offentliga sektorn eller jobbar inom den som inte tycker så. Och då kan man ju fråga sig om det är storebror-politik som förs, för att tanken skulle komma och utgå ifrån verksamheten och de människor i den, det är troligen en lögn.
0