northernstar

Nu har alltså den nye förbundsordföranden för Vi Unga blivit vald. Och vinnaren är ingen mindre än den alldeles fantastiske Jakob Sjöström.

Jag ska vara ärlig. När Jakob berättade att han skulle kandidera så artighets-gratulerade jag honom. Tanken på Jakob som ordförande hade aldrig riktigt slagit mig och spontant var jag inte alls säker på vad jag tyckte om det. Men jag är sån. Jag är sällan varken spontant negativ eller positivt till något. Jag behöver vrida och vända lite på saker innan jag blir säker på vad jag tycker. Så det var precis det jag gjorde.

Och det jag kom fram till är att jag tror att Jakob kommer bli en mycket bra ledare för våran organisation.
Han har en tydlig vision och är inte typen som svävar iväg och tappar koll på målet. Sedan jag tog över Västerbottens distrikt så har han varit mer än tålmodig med mig och alla mina fel, brister och okunnigheter och verkligen väglett mig när jag varit totalt förvirrad och ofokuserad, samtidigt som han alltid utmanar mig att tänka till lite. Dessutom är han en person som inte är rädd att rent gå ner på gräsrotsnivå om så behövs. Det är väldigt få förunnat att ha så höga ambitioner som Jakob har och ändå inte vara rädd för att få skit under naglarna med jämna mellanrum. De personer genom historien som besuttit denna perfekta balansen har ofta varit alldeles enastående, vad de än tagit sig för. Vidare är han en väldigt perfekt blandad person. Han kan vara väldigt hård och klarsynt inför ett tungt beslut, samtidigt som han är väldigt snäll och omtänksam. Han är den typen av ledare som kan kapa rep för att det är ett nödvändigt ont, men inte drar sig för att ta emot dem som då kommer falla och be om ursäkt att det måste göras.

Jakob kommer bli en väldigt bra förbundsordförande som kommer att gynna organisationen i sin helhet. Det är jag övertygad om. Och det är otroligt beklagansvärt att jag inte kunnat vara med och fira honom ikväll. Men han kan ju dock vara så jävla säker på att jag inte kommer ha något blint förtroende för förbundsstyrelsen som helhet bara för han numer leder den. Som tur för mig så är det inget han någonsin skulle förvänta sig av mig heller. Vad han däremot alltid kommer kunna förvänta sig av mig är mitt stöd och att jag är väldigt glad för hans skull. Grattis Jakob!

Som den självplågare jag innerst inne är så tvingade jag mig igenom den nästan 40 minuter långa intervjun med Jimmie Åkersson. Men jag menar på att det ändå är sunt, ett tecken på intelligens. För till skillnad från honom så pallar jag åtminstone med att göra research, hur illamående den än gör mig. Och om han också prövade det kanske han skulle slippa vara så erbarmerligt pinsam! 2 av dessa frågor tänkte jag att jag fan måste lyfta och bemöta.

---

Det första är ju abortfrågan. Socialstyrelsen uppskattar summan aborter i Sverige till 35 000-40 000 per år. Förvisso en hög siffra i jämförelse med våra nordiska grannar, men å andra sidan har de fler tonårsmammor än oss också och då kan man fråga sig om det verkligen är nått att hänga i granen? Åkersson menar att det finns kvinnor som använder aborter som preventivmedel och framför allt unga. Och ja, siffrorna för abort är stor i de yngre åldrarna. Men det är väl också fullt rimligt, eftersom barn inte ska ha barn så gärna. Det är svårt nog att vara förälder idag för en medelsvensson, lägg på att du saknar fast adress, ingen utbildning, ingen inkomst och troligen inte ett särskilt stabilt förhållande. Då sitter man liksom i en extra klurig situation och då är det väl knappast märkligt att många tjejer väljer att lösa den situationen genom att radera den?

Vad gäller att använda abort som p-medel så tänker jag att han måste skämta! Jag kan inte förstå hur någon som sitter i riksdagen får vara så här urblåst att han inte själv hör orimligheten i det hela. Får man ingen sex och samlevnadsundervisning därnere i södra Sverige?
För jag menar... Det finns ca 9,5 miljoner människor i Sverige, varav mer än hälften är kvinnor. Hur många av dessa kvinnor som är sexuellt aktiva finns det säkert statistik över, men jag orkar inte hitta den. För det blir ju rätt uppenbart att det handlar om miljoner människor kontra 40 000 aborter som max. Att aborter skulle användas som p-medel faller på sitt eget absurdum.
Vidare kan jag själv, ur ett mer kvalitativt perspektiv berätta att det troligen är hemskt få av dessa max 40 000 kvinnorna som nånsin kommer försätta sig i en situation där man måste göra om processen, för det gör fruktansvärt ont, så där så att man inte är säker på om man kommer att överleva. Jag har hemskt svårt att tänka mig att någon kvinna känt att hon vill göra om proceduren. Och där faller ju påståendet igen, för jag är rätt övertygad om att stor andel av dessa max 40 000 kvinnor ändå kommer att ha sex igen. Och att det skulle vara samma max 40 000 kvinnor som aborterar foster efter foster låter väl väl långsökt.

Och överlag låter det väl ganska rimligt att en person som inte vill ha det barn hon bär inte heller är särskilt lämpad att skaffa barn just där och då?  Alla barn har rätt att känna sig välkomna och älskade, en rätt som bondjävlar som Jimmie Åkersson tar alldeles för lätt på, vilket påvisar att han egentligen inte har så mycket till verklighetsförankring i hur livet för många i vårt avlånga land faktiskt ser ut. I grund och botten handlar det om kvinnans rätt till sin egen kropp och kränker vi den så går vi sådär 50 år tillbaka i utvecklingen. Vilket ifs är precis vad Åkersson mfl säkert skulle önska. Vilket jag inte riktigt kan förstå, för om jag frågar mormor, som var född 1914 så sa hon att det var mer undantag än regel att vanligt folk hade det förjävligt i jämförelse med hur det är idag. Och hon var ju där... Det var ju faktiskt inte Jimmie.

---

Den andra frågan som jag bara Tourettesmässigt måste bemöta är frågan gällande kriminalitet. Eftersom jag ser fram emot en karriär i kriminalvården. Och jag ska fatta mig jävligt kort, trots att jag har sådär 20 ton referenser på min sida.

Åkersson menar i sin helhet att vi måste bli hårdare mot brottslingarna. Hårdare straff, skippa preskribitioner och fokusera mer på offer. Och det här är en sån grej som jag kan tänka mig att SD kommer vinna väljare på. För i allmänhetens öron låter det säkerligen jättebra. För allmänheten i sin helhet är inte så jätteintresserade av den här målgruppen och har därför inte särskilt mycket kunskap kring denna. Och det är ju jättetråkigt, för även om SD:s idéer kan låta väldigt tilltalande så funkar dem inte på en fläck.

Grejen är att det troligen inte finns någon som helst aktuell foskning idag som stödjer idén om att hårda straff får bukt med kriminaliteten, utan tvärtom. Och skulle vi höja strafftiden så skulle det kosta samhället enorma summor pengar. Och mycket möjligt skulle återfallsstatistiken höjas ännu mer, vilket skulle leda till ytterligare en större kostnad. Det spelar liksom ingen roll vilken värdegrund och vilken aspekt man än mäter ifrån. Hårdare tag är dåligt för samhället som helhet, både humant och ekonomiskt. Det kommer en tidpunkt då var person bör ställa sig frågan om vad man hellre vill när man hör talas om ett fruktansvärt brott, vill man ha omedelbar hämnd, eller vill man skydda sin omgivning från att det ska hända igen?  Vill man lösa problemet så är det tyvärr inte hårdare straff man ska förespråka, även om det kanske känns så. Det är lite det som är skillnaden mellan såna som mig och såna som Jimmie Åkersson, att jag i slutänden kan resa mig över mina primära impulser och se till en långsiktig helhetsbild, medan han är fast i populist-träsket.

Idén om att lägga mer fokus på offret är ju också en sån där sak som låter bra i teori och tilltalar många, men nja? Ta kvinnomisshandel som exempel. Är det kvinnans fel att hon har blivit slagen? Majoriteten av oss svarar nej på den frågan. Det är inte hennes fel. Så med andra ord är det förrövaren som har problemet rakt av. Och vill man få bukt med problemet så är det ju denne man måste göra nått åt. Jag säger inte att offren inte ska få vård, men om man inte ger rehabilitering även åt förrövare så kommer det ju rätt logiskt att börja trilla in fler offer. Enligt mig låter det betydligt rimligare, om än emotionellt svårare, att rotrycka problemet och helt enkelt rehabilitera så många förrövare vi kan, för att skapa ett tryggare samhälle.


Och det är ju otroligt frustrerande att alls behöva sätta sig och författa detta. För det är liksom inga statshemligheter jag serverar här. För vem som helst som verkligen har ett genuint intresse i kriminalvård och hur denna kan förändras och förbättras så tycker jag inte det låter orimligt att hålla sig uppdaterad kring vad fakta och forskning verkligen säger. Men det är ju just det... SD läser lite AB-artiklar, kollar lite trådar på flashback kring vad den lilla medborgaren tycker och tänker och undersöker aldrig något närmare än så. Och då får man såna här tomma, populistiska uttalanden som inte har nån som helst evidens.

Precis lika sorligt kan jag känna att det är att media och övriga politiker som faktiskt vill proterstera mot SD inte lyfter dessa konkreta fakta och bemöter detta ständiga svamlande.

Alltså jag är ju sämst! Jag loggar in på mitt konto och upptäcker att jag har lite pengar. 'Konstigt' tycker jag och börjar granska utdragen. Inte sååå konstigt när jag väl upptäcker att jag inte tagit ut ersättning för resor och utlägg av Vi Unga på 2 månader! Det är ju inga svindlande summor egentligen, men för studenten är såklart varje krona välkommen.
Ekonomi är fan inte min grej alls! Kanske kunde jag söka LSS och få en assistent för det här? Problemet är faktiskt nästan stort nog att kunna räknas som en funktionsnedsättning.
Speciellt inte nu när allt är så jävla jävla rörigt. Jag vill liksom inte ta i det alls, ifall jag skulle lyckas göra det ÄNNU mer rörigt. Kommer bli så jävla skönt i slutet av den här månaden då allting förhoppningsvis rett upp sig. För det kan ju fan inte finnas nått tråkigare och jobbigare än att tjaffsa kring just pengar!

Då kanske klumpen i magen försvinner också... Inte för att klumpen i magen har med pengar att göra. Det borde den ifs, men så är det inte. Klumpen är Simons jävla tönt-fasoner. Hade jag haft koll på dem när jag blev omvald hade jag lätt vänt på klacken och sprungit för kung och fosterland åt nått annat håll. Men men... Det är väl kanske på många sätt tur att jag inte visste då.

Nu blir det verkligen 10 år med Vi Unga i år istället. Fatta hur gammal jag är! Men jag är ju sjukt omogen, så det väger väl upp för en hel del hoppas jag.

My god vad tiden flyger förbi. Men det har hänt mycket; mycket på det privata planet, mycket på praktiken men också mycket på Vi Unga-fronten.

Distriktsstämman har ägt rum. Det känns som vi fått till en bra styrelse och en bra valberedning. Så den saken känns fit for fight.

Men det skönaste var igår ändå! Alltså alla dessa mässor och dagar i Umeå då man fått kämpa häcken av sig för att få ungdomar att stanna och lyssna... Fuck that shit! Jag ska fan i mig flytta till Norsjö. För det är ju här jag gjort min praktik, så igår stod jag hela dagen och marknadsförde Vi Unga på högstadiet. Och det känns som att alla åtminstone hört talas om oss nu.
Och en del av dem verkade sjukt peppade på att dra igång lite olika verksamheter. Awesome!

Så idag har jag suttit och designat en skitsnygg planch till möte för dem som vill dansa, spela teater, hålla på med musik... Esteterna helt enkelt. För de verkade vara så många så det var ju bara att tuta och köra. Och jag tror ju att det kan bli hur bra som helst!
Sen anar jag att det vankas det även lite tennis, lite USA, lite lådbilar ect.

Sen har ju kidsen peppat mig, så jag känner ju själv att jag har en idé nu. Och let's face it; mina idéer brukar inte bli så tokiga när jag väl gör slag i saken.
Det är rent länge sen jag hade en Vi Unga-dag som var så här inspirerande! Sara loves Norsjöskolan!!!

Jag kan bli lite provocerad ibland...

Det som sker just nu i samhället är att det läggs för lite pengar till offentliga sektorn till att klara av belastningen för att alla som behöver hjälp ska få den hjälp de förtjänar. Det gäller egentligen alla delar. Äldrevården, handikappomsorgen, socialtjänsten i sin helhet, sjukvården...
Det har lett till att många ideella aktörer trätt in och backat upp staten. Om det kan man ju tycka vad man vill. Jag personligen tycker att det i sig är skit, eftersom ideella aktörer inte granskas på samma sätt, och kort och gott tycker jag det handlar om att människor i nöd ska bemötas lika och att ideella sektorn inte kan backa upp en sån grej lika bra som staten. Värdegrunden helt enkelt...
Men samtidigt är vi alla rätt tacksamma att så sker. Annars skulle det ju finnas dem som verkligen faller mellan stolarna. Det är ju vansinnigt skönt att veta att det åtminstone finns nån typ av plan B! Och som ideellt engagerad, som jag personligen är, så är det ju jättekul att få cred utifrån åtminstone, som kompensation för det faktum att jag inte får lön innifrån.

Samtidigt kom ämnet om kostnader upp. Att det inte är så lätt att vara aktiv i föreningslivet, då det kostar så mycket och fattigdomen ökar bland barnfamiljerna. Och det är helt sant.
Idrotten lyftes som exempel.
Och här vill ju jag verkligen hoppa på kritik-tåget!

För det är ju jävligt intressant att idrotten ska kosta familjerna så mycket pengar, då det ofta är dem som får de lilla kommunala medel som finns! Inte nog med att de får alla pengarna, de får dessutom uppmärksamheten! Hur många sidor i er lokala blaska läggs på sporten? Och som näst intill omedelbart resultat av detta roffar idrotten åt sig mängder av stipendier och utmärkelser för ungdomssatsning. Och vem är det som regel som får dessa priser? Jo tränarjäveln som är 40 bast och har hängbuk!!! Ungdomspriserna går till vuxna! Är det rimligt? Faktum är att idrotten från gräsrot till topp styrs rakt av av vuxna. Jag har spelat både volleyboll och fotboll och inte en enda gång har jag blivit ställd konstruktiva frågor av min idrottsförening som jag varit medlem i kring hur JAG upplever organisationen. Inte en enda gång har jag hört talas om att den föreningens valberedning (såvida de alls har en) frågat en av de lilla medlemmarna om den kan fundera på att sitta i styrelsen.
Det finns självklart skitbra saker med idrotten. Det skapar verkligen en känsla av tillhörighet för ungdomarna. De lär sig laganda och sportslighet och det är ingenting att missakta med det. Och med tanke på den tid vi lever i, att vi tar buss eller bil överallt och arbetar med stillasittande inne-jobb istället för att flänga runt i skogen, att vi i tidig ålder hittar nöje i att röra på oss på fritiden är skitbra. Jag har själv gått från soffpotatis till smyg-hurtis och det gör en enorm skillnad på vardagen. Psykiskt, emotionellt, fysiskt... På alla tänkbara sätt mår man bra av motion! Skitviktigt att få koll på. Men det skulle ju vara direkt sorgligt om det var den enda regelbundna stimuli jag behövde för att må bra när till och med min hund behöver hjärngympa för att vara balanserad!

Summan av kardemumman, och min poäng är ändå att idrottsföreningarna är rätt ruttet uppbyggda. Medlemmarna har inte mycket att säga till om, man märker inte av någon egentlig strävan efter demokrati och jämlikhet och framförallt är den dyr och vuxenstyrd.

Det kanske låter småaktigt? Nja... För ibland kan jag tycka rätt kritiska tankar om Vi Unga, men när man ställer idrottsföreningarna vid sidan så är det bara att konstater att Vi Unga är fantastiskt!

• Vår idé om att lära ungt ledarskap... Vad kan vara mer empowering än att få leda och lära ut något till någon annan?
• Som den lantlolla och by-bo jag innerst inne alltid kommer vara upplever jag att det finns något väldigt fantastiskt i Vi Ungas enkelhet, att man kan göra det var som helst, med vem som helst. Det är som sex fast utan könssjukdomarna!
• Vi Unga inte bara låter, utan sporrar aktivt medlemmarna till att ta plats, lyfta egna frågor, vara så aktiva i beslutsprocessen som möjligt.
• Vi Unga är inte perfekta, men vi strävar hela tiden, aktivt, så att det syns och märks, mot att bli en så demokratisk organisation som möjligt och synliggöra våra egna fel och brister så vi kan gå på offensiven emot dem i försök att bli så jämlika som möjligt.
• Att vara Viungait (åtminstone i Västerbotten) kostar 20 kronor för ett år varav dessa går direkt till ungarnas egen förening, så att de sen helt själva får bestämma vad pengarna ska läggas på! + Att ungdomarna FÅR pengar av oss, via vårt interna bidragssystem, inklusive att vi hjälper dem söka externa medel.

Svaret på frågan är kort och gott: Vi Unga!
Vi skapar forum för att ungdomar ska få generera sina idéer och se dem bli verklighet. Vi Unga ger inte bara ungdomar något att göra, utan skapar ett egenvärde och förstärker individens egen känsla för hanterbarhet. Och det bästa av allt är att det inte sitter en massa tomtar till vuxna och försöker tolka ungdomar i försök att få fram ett barnperspektiv, utan det kommer gratis, i och med att de är barn allihop. Sug på den vuxenvärlden!

Jag är helt övertygad om att om Vi Unga fick hälften av den mediala uppmärksamhet som idrottsföreningarna så skulle vi vara ett internationellt vidsträckt koncept med där majoriteten svenskar skulle vara medlemmar.

Här har vi dem alltså... I dess renaste form:



Det som är mest anmärkningsvärt är väl inte så mycket hur otroligt blåst ansamling det måste handla om, om detta var det toppskick man valde att skicka till Riksdagen, utan det faktum att de överhuvudtaget tog sig dit alls. Man kan göra som Alex Schulman och skratta åt det, man kan göra som Reinfeldt och hävda att det egentligen inte finns så många rasister i Sverige.
Men jag kan känna att vi, Sverige, måste ha nog stor stake för att kunna bjussa på Sd:s seger. Det är vår kollektiva bom att de sitter där de sitter. Vi tog dem inte på allvar, vi bemötte dem inte på ett vettigt sätt, och inte ens när jubelåsnor i stil med Margareta här ovanför gör bort sig i hästliga mått så minskar deras siffror!

Och det kan ju inte handla om Sd! Jag har läst deras partiprogram och nått nobelpris får det ju verkligen inte! Möjligen en grammis för bästa fiction. Och jag har förvisso sett debatter med Jimmie Åkersson och han är inte en dålig debattör, utan tvärtom ofta ganska bra, för att vara en svensk politiker (ytterligare en sak som gör Sverigedemokraterna rätt osvenskt?). Men majoriteten av de tomtar som lyfts upp är ju långt ifrån uppe i den nivån, utan tvärtom ganska värdelösa i att få fram en poäng.

Så slutsatsen måste ju vara att det är vi. Det är oss det är fel på.
Jag är en sucker för How I met your mother, som alla andra. Det är en term som dyker upp där, hotness by association. Robin försöker bevisa att den nya heta bartendern inte är så het i sig, utan att situationen gör henne het, genom att själv ställa sig bakom disken. Jag tänker att det är lite samma effekt vi ser med Sd. Det är en kontextuell framgång. Själva, på egen hand, på sina egna sakfrågor och karismor hade de aldrig tagit sig ovanför Småland. Men sen har vi övriga lyckats klanta oss så kopiöst, att de faktiskt blivit framgångsrika. Jag tror det är dags att var och en går hem till sig och tar sig en lång funderare över vad jag som enskild kan ha gjort för att ha bidragit till detta fullständiga fjasko och sen ALDRIG göra det igen.

Det är inte alltid jag tycker att det här med ideellt arrangemang är så kul. Typ när jag ser att det är 20 mail i inkorgen, varav ALLA är från nån tomte på Förbundet som vill informera om nått som de självklart tycker är livsviktigt (det gör de jämt) men som i själva verket är rätt menlöst för oss. Eller när jag har sådär 50 olika papper att gå igenom. Eller att det är 5 pers jag måste ringa omgående, som jag helst skulle ha ringt FÖRRA veckan. Såna dagar suger hästballe!

Idag är inte en sån dag! Idag är en sån där bra dag då jag får göra det jag tycker är kul. Nämligen träffa klubbmedlemmar, inspirera till aktivitet och sprida budskapet.

Ikväll åkte jag ut till Bodbysund. UTAN att köra vilse en enda gång! Vi har en klubb där som nu ska ärvas till yngre deltagare. Lovely! Och nästa helg är det årsmöte och jag är bjuden! :D Ska bli superkul!

Läste ni att Sundsvall utnämnt sig till Norrlands huvudstad. Är det inte hysteriskt komiskt? Vad grundar det de på liksom? Skön artikel iaf där man lagt in olika motiveringar kring de olika städerna i norr:
Skrattade högt åt Skellefteås beskrivning! Personligen har jag som ung (haha vilken lögn!!! Jag gör det fortfarande!) fantiserat om Norrlands självständighet. Jag har gjort det så många gånger att det är glasklart i mitt huvud. Och det är för mig mycket självklart att huvudstaden i Norrland, som egen nation skulle tillfalla Luleå (även om Umeå idag dominerar).
Varför?
Elementärt min käre läsare! Enligt folk som förstår sig på infrastruktur och kommunikation bättre än mig ligger Luleå lysande till för att vara en internationell port gällande flygtrafiken. Flygtrafikmässigt sägs Luleå ha ett mycke bättre läge ut till resten av världen än Arlanda har idag. Därför känns det rimligt att lägga huvudstaden där, eftersom det ofta är den turister från andra länder brukar vilja besöka. +Att jag tycker jäkligt bra om Luleå och tycker att det är betydligt vackrare där än exempelvis Umeå. Luleå skulle bli en huvudstad vi alla kunde vara stolta över. Umeå är ju staden som imiterar nått de inte är, staden alla andra norrlänningar skäms över. Luleå däremot... Inte det bästa hockeylaget kanske, men i övrigt lämnar den få saker att önska.
Och jag är ledsen... Men det finns ingen chans i helvete jag skulle lägga Norrlands huvudstad så långt söderut som Sundsvall. Ska man vara huvudstad ska man fan också vara Norrland och där faller alla fjantstäder, så som Sundsvall, Umeå, Härnösand osv... Faktum är att ALLT under Skellefteå-älven är automatiskt diskat! Möjligen Östersund, för de är jävligt Norrland, men jag vill fan inte ha en republik, för det smäller inte lika bra utomlands! Kungar har sällan varit den skarpaste kniven i lådan, men de får alltid väldigt mycket credd i internationella gatherings. Monarki ger oss pondus! En president som heter Evert skulle enbart vara pinsamt; för alla tänkbara inblandade parter kring det hela!
Om jag inte får Luleå tänker jag lägga in ett ultimatum om att det i så fall MÅSTE bli Kukkola!

När jag började plugga igen tog det mig inte lång tid och märka att här pågick något väldigt märkligt. Man försökte suga in oss i akademiker-världen på nått vis. "tänk på att individen inte har det så lätt blablabla men kom ihåg att ni inte hör till dem!" Men jag hör visst till dem! Jag är uppvuxen på landsbygd, på en ort där nästan alla med universitetsutbildning är lärarna på skolan. Det betyder inte att de som bor där är korkade. Det betyder inte att jag är bättre än dem. Det enda det tyder på är att jag och min generation haft andra förutsättningar för oss.

 

Jag är stolt över min bakgrund! Och därför har jag gjort det till mitt höga nöje att vara tvärsöver hela utbildningen igenom och ifrågasätta precis allt! Om någon pekar på det negativa med norrlänsk arbetarsamhällen är jag där på 5 sekunder med 10 argument om det positiva. Vi är skolade i en lösningsfokuserad metod, så jag kan till och med övertyga om att jag gör dem en tjänst! Jag vill kort och gott sprida mina budskap vidare. Och ett av dem är att norrländsk landsbyggd är överraskande fantastisk och awesome på 90% av alla tänkbara sätt!

 

Och i veckan har jag fått ett sånt där extra storhetsvansinne av stolthet. På skolan har vi ägnat oss åt att bygga fiktiva sociala insatser och verksamheter, såna som vi tror skulle behövas. Och en av grupperna kom på en idé om att, kortfattat beskrivet, skapa mötesplatser mellan ortsbefolkning och imigranter, för att främja integrationen och minska problemen som där kan uppstå. Glatt förvånat utbrast jag; men det är ju typ precis det man gjorde i Glommersträsk! (min älskade hemby) Och när jag läste gruppens skrivna arbete sen så stod det mycket riktigt där i text också, som exempel över en plats där den typen av tankar lett till att integrationen fungerar!

Och jag blir så jäkla stolt! Jag blir så stolt att jag skulle kunna sjunga. Eller ja... Göra oljud i rytm mer, eftersom jag faktiskt inte har röstkontroll till att sjunga direkt. För det finns en massa fördomar att den norrländska landsorten skulle vara främlingsfientlig och det köper inte jag. Och nu, tack vare Glommersträsk, har man fog för att inte köpa det heller. Vi må leva i glesbyggden, men vi är inga obildade lantisar á la Jimmie Åkersson! Vi ser inte saker som problem. Vi ser det som en utmaning och vi älskar utmaningar, för vi har tillräckligt stor stake för att veta att allt som kommer i vår väg är sånt som man kan lösa med lite tålamod!


Den metod som användes för att främja integreringen i Glommersträsk fungerade rätt bra och jag tror att den kommer fungera överallt, i alla avseenden om man finslipar lite på den. Jag tror det här är ett big break och jag kan inte vänta till att få läsa om det om sådär 10 år och då kunna visa mina barn vart startskottet gick.

Att aftonbladet är en skittidning som inte skiljer sig ett dugg från Hänt Extra tror jag ändå de flesta insett för länge sen. Ribban är jävligt låg. Och ändå, på nått magiskt vis lyckas de sjunka under den!

Det gäller mängden fåglar man hittat döda helt nyligen. Under själva artikeln om vart man står har man låtit olika "teorier" få tycka till lite om vad den SKULLE KUNNA bero på. Och visst... Det gör ju inte folk lugnare, men det kan väl vara kul att få filosofera lite. ALLA gillar trots allt en riktigt bra konspirationsteori!

Men nu ska jag komma till vad som är långt ifrån bra. Vem har man låtit uttala sig å den religiösa sidan? Åke Green!! WTF?! Med betoning på the fuck! Hela Sverige kryllar av trevliga, normala och betydligt mer trovärdiga pastorer och så väljer man en av de största idioter bland religiösa ledare Sverige sett på decenier!
Det finns inte ett tvivel i min kristna kropp om att Åke Green köpt sig en one way ticket till helvetet för länge sen! Han är ett homofobisk vidrig varsele som inte vet det minsta om kristlig medmänsklighet och som borde skaka galler för sina uttalanden och inte få fritt spelrum i media! Och aftonbladet borde skämmas för att man ens låter dårar som honom komma till tals!

Det är lustigt... Sd kommer hotande på sydfronten och vi övriga gör allt vi kan för att säga emot, upplysa om demokratiska val, försöka syna deras bluff, ta avstånd. Sd kommer in i riksdagen och vi andra rasar. Vi demostrerar, vi protesterar, vi gör så jävla mycket liv vi kan för att visa att vi inte håller med.
Jag säger inte att det är fel att göra så. Men när en enskild person visar sig hatiskt och främlingsfientlig, vad gör vi då? Reinfeldt gick ganska tidigt efter valet i höstas ut och gjorde följande uttalande: "Det finns inte 340 000 rasister i Sverige" Är han säker på det? Jag tror det bor en liten främlingsfientlig del i de flesta svenskar faktiskt och jag tror att det är där det verkligen kriget ligger. Och vinner man inte genom att göra masskampanjer i samband med val. Det vinner man genom att göra små saker i vardagen, som att säga emot. Och inte som mig och sitta och muttra surt över Jimmie Åkersson lite bittert sådär på en avlägsen blogg, utan faktiskt våga konfrontera dem vi träffar som inte betér sig.

För dem som träffar Jan Helin i eran vardag: Jag avundas er! Jag skulle ÄLSKA att konfrontera honom!

Sverige... Nationen av jättebebisar. Så tänkte jag när jag jobbade som barchef. Eller om sanningen ska fram så tänker jag så fortfarande.
Jag tycker helt ärligt att det är lite skev lagstiftning där. Om du går ut på krogen och dricker för mycket, lägger dig i en snödriva och fryser ihjäl, vems fel är det då? Ja, enligt lagens mening är det mitt fel, som har serverat dig.
Och nej. Jag håller inte med. Jag tycker för en gångs skull att alla andra länder har rätt och att Sverige har fel. En av kriterierna till att få komma in på krogen är ju att man ska vara minst myndig. Och att vara vuxen tycker jag ska innebära att man faktiskt får ansvara för sig själv. Att ge frikort så fort man intagit alkohol gynnar inte direkt storsuparkulturen Sverige. Och jag ser ett samband. I andra länder är man alltid ansvarig för sig själv som vuxen, oavsett promille och mycket riktigt hårdsuper de inte heller på samma sätt som svenskarna gör.

Men hur löjligt jag än tycker att lagstiftningen är så får man ju vara realistisk. Man måste ju lyssna. Om betydligt mer kunniga människor än mig, såna som ägnat år åt att undersöka människors beteenden alla säger att det blir sämre om man gör på nått annat sätt, ja då är det ju troligen så. Om de pekar på att fler människor skulle dö i alkoholrelaterade olyckor om jag, som är nykter, inte går in och sätter stopp, eller att relationsvåldet kommer öka, eller varför inte antalet som kör rattfulla... Ja, då är det ju bara att köpa att det är så. Surt för den 19-åriga bartendern som kanske inte tänker så långt och chansar lite för mycket, surt för krögarna som förlorar pengar på att neka. Men samtidigt skönt att inte vara bidragande faktor till dåligheter.

På samma sätt köper jag att det är helt riktigt att vi inte kan sälja helrör på Ica. Jag kan absolut se logiken i att konsumtionen skulle öka om tillgängligheten ökade. Det finns ju en anledning till att man sätter godiset vid kassakön, där man står längst liksom. Ansvarsfulla vuxna eller ej, så impulshandlar folk.  Det är ju en sån sak som forskare är ovanligt enade om. Hur pinsamt det än är så klarar inte vuxna svenskar av det. Och då får man ju köpa att det är så. För nån massinvation av alkisar vill ju ingen ha, pinsamt eller ej.

Och då kan jag tycka, när man vet allt det här... Hur fan kan man bli förvånad när socialstyrelsen pekar på att medicinrelaterade självmordsförsök ökar? Hur kunde man låta bas-mediciner i stil med alvedon och ipren säljas vid Coop-kassan och tro att det inte skulle få konsekvenser? Man slår försäljningsrekord i sålda värktabletter. Men är det verkligen bra då? Ser man till siffrorna, till tillväxten, så är det väl det. Men man måste ju, som bekant, alltid se effekterna bakom siffrorna också. Behöver vi äta mer tabletter? Eller impulsköper vi? Har man huvudvärk så att man behöver en tablett eller är det man egentligen behöver att dricka mer vatten? Problemet är ju att alla älskar en quick fix. Men om man slutar se till kvantitet och istället ser till kvalité, vad ligger bakom detta försäljningsrekord egentligen? Hur mår Sverige? Vem mäter konsekvenserna?

För det är ju så surt att det inte spelar någon roll vem som ska ses som ansvarig eller inte, hur pinsamt det är... Man får ju ta det för vad det är. Man får öppna ögonen och våga se konsekvenserna. Och hittills verkar detta inte ha fått särskilt goda följder. Och är det då så pinsamt att Sverige faktiskt inte klarar lite alvedon i Coop-kassan, ja... Då är det ju så.
För att ha en sjuk befolkning, eller ännu värre en död sådan, kostar garranterat mer än vad det där försäljningsrekordet kostar oss.

God humbug! Jag är ju en sån där som faktiskt inte firar jul. Och idag känner jag mig, om möjligen, ÄNNU mindre peppad på att fira nånting alls, efter att ha läst Reinfeldts senaste mediaflopp där jag antar att han försöker manuvrera ut Gudrun?

Han skriver att vi måste jobbar hårdare för att få ut mer kvinnor i arbetslivet, att fler kvinnor ska jobba heltid, att fler kvinnor ska göra karriär.
I säg är det ju inget fel med det. Jag stöttar varje individs val att styra över sitt eget liv. Om karriär är det som lockar så stöttar jag varje persons rätt att satsa på att uppfylla sina drömmar. Jag känner en handfull stenhårda damer som jag lätt kan tänka mig vara fullt kapabla till att leda ett multimiljonärsföretag, jobba 80 timmar i veckan och älska det. Och hamnar de där i toppen, så är det verkligen toppen. De är ju vänner. Jag vill att alla deras drömmar ska gå i uppfyllelse. Klart man ska göra karriär om man vill det. Klart man inte ska låta sig stoppas från att nå sitt mål.

Men... De här damerna har inte och kommer troligen inte heller att skaffa barn. Och det är mycket därför jag kan stötta dem så helhjärtat. De är inte intresserade av dreglande ungar och nerbajsade blöjor.
Jag har däremot typ 4 ggr så många tjejkompisar som faktiskt är intresserade av ungar. Kommer jag stötta deras beslut att bli VD? Eh... Nej. Mina föräldrar var egenföretagare. Jag vet precis hur mycket tid sånt kräver. Och jag vet precis vem som riskerar att komma i kläm. Det är alltid barnen. Kvinnan är inte hälften så sårbar i vårt samhälle som barnen. Och jag har 0 förståelse för att dem som skaffar barn och sen inte gör dem till sitt prio 1. Jag menar, vem vill inte skippa jobbet och istället vara hemma med sina barn? Jag skiter ju hellre i att tapetsera vartannat år, eller utlandssemestern och det gör troligen ungarna också. Tror man att man kan köpa sig till ett bra föräldraskap med ett bra dagis och ett playstation så är man ju käpprätt dum i huvudet á la Fredrik Reinfeldt.

Hård mot kvinnorna? Nja... Jag tycker faktiskt precis likadant om männen. Vill man jobba 80 timmar i veckan ska man fan inte ha barn. Eller djur. Plantor går säkert alldeles utmärkt. Att skaffa barn är att axla det kanske största ansvaret man som människa kan ta på sig. Du är 100% ansvarig för en annan människa. Du är 100% ansvarig för att uppfostra den här människan till att bli en bra samhällsmedborgare. Och att de får intryck från andra, skola, vänner, kultur osv, det är det DU som är huvudansvarig för att ha koll på. Ungen kommer inte hem en dag bara out of the blue och ska döda alla invandrare, det sker i steg. All utveckling sker i steg. Och det är föräldrars ansvar att se åt vilket håll de där stegen är på väg, så man kan omdirigera där det behövs.

Reinfeldt är så typiskt borgerlig att man blir åksjuk. Allt han tänker måste vara mätbart. Går det inte att väga, mäta och observera så finns det inte. Han tänker att om alla jobbar heltider får alla ut mer pengar, kan spendera mer pengar, öka sitt eget välstånd och Sveriges tillväxt. Och visst... På papper kommer det ju se jäkligt bra ut. Men hans nationalekonom har nog missat att nämna att det finns flera grafer att ta hänsyn till i det här diagrammet. Vad sker på lång sikt med själva samhället?
Tror ni till exempel att Jackie Arklöv hade blivit så jäkla fucked up om hans föräldrar hade sett och tagit tag i hur mobbad och utanför han var hela sin uppväxt? Tror ni Tommy Zethraeus hade fastnat så hårt i gängkulturen om vuxna i hans närhet sett att det barkade utförs i tid? Vart tror ni Mattias Flink hade varit idag om man tagit hans psykiska ohälsa på allvar direkt?
Och då kan jag ju, för Reinfeldt-anhängare och andra pengafixerade borgarsvin passa på att poängtera vad herrar som dessa kostar samhället! Det kan jag svara på också! En person på fängelse kostar över 2000 kronor per dygn. En person inom frivården kostar 190 kronor, enligt kriminalvårdens egna siffror.
Och grejen är att människan i grund och botten är ett djur som vilket som helst. Vi är djur som dessutom inte lever i vår naturliga miljö, utan tvärtom en ganska stressande konstruerad kultur där normer och samhällskoder ibland är långt ifrån primärt logiska. Utan vägledning från erfarna vuxna så är chansen enorm, för vem som helst, att löpa amok.

Jag funderar ju starkt på en karriär inom barnavårdsutredningar och jag skulle inte ha nått emot att ta mig en närmare titt på hur deras tre barn egentligen har det. Får de verkligen känna att de är prio 1, när pappa har ett helt land att ansvara över och mamma en hel kommun? Får de den där tiden att få prata om sina känslor, tankar och upplevelser och orkar mamma och pappa verkligen lyssna då? Får de den fysiska närhet ett barn ändå har behov av från sina föräldrar?
Eller är det nån stackars barnflicka som ska lyfta lön för att vara den viktigaste personen i dessa barns liv? Och är det verkligen en human lösning? Fredrik Reinfeldt snackar om att skapa kvalitativa förskolor. Men varför då? Varför ska vi frivilligt gå med på att låta någon total främling uppfostra våran avkomma?! Är inte det det mest onaturliga nånsin? Och om det är på det viset vi vill ha samhället kan vi ju lika gärna skippa familjelivet och odla nya ungar i labb all and all. Vetenskapen finns ju. Och det skulle ju även kunna vara ett sätt att kvalitetssäkra kommande generationer av samhällsmedborgare. Tänk trots allt så mycket pengar vi skulle spara om vi dessutom passade på att modifiera DNA-koderna så vi kunde ta bort alla sjukliga anlag. Vilket friskt och arbetande Sverige vi skulle bli!

Jag tycker vi lever i en riktigt sjuk värld där statsministern tycker det känns fullt rimligt att föräldrar ska jobba heltid. Det är klart att det inte måste vara kvinnan som ska vara hemma och sjå, men det tyckes mig rätt jäkla självklart att nån av föräldrarna MÅSTE det om vi vill bygga ett bra samhälle med goda medmänniskor.

Sist men inte minst kan man fråga sig varför han överhuvudtaget öppnar käften? Jag menar... Han är ju man. Han ska väl ändå inte komma här och diktera vad Sveriges alla kvinnor bör eller inte bör göra. Det måste väl vi få bestämma själva eller? De nya moderaterna? Med tankar som påminner om 30-talets kvinnosyn.

Den här flickan försvann i Göteborg. Det är snart jul och hon är fast i armarna på en bevisligt sjuk människa. Om du sett henne, så ring polisen!

Florence, 6 år

Längd: Cirka 130 cm.

Vikt: Cirka 28 kg.

Ögon: Mörkbruna.

Hår: Långt mörkt.

Länk: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8315785.a

I en månads tid har vi varit en hel klass socionomstudenter som spottat och svurit i hur otroligt dåligt man går till väga med att anordna våran termin av praktik. Dåligt med information, dålig framförhållning, dålig attityd... Jag tror inte det finns nånting vi inte klagat på. Jag tror inte det finns en enda detalj kring hur det hela gått till som vi lyckats berömma.
Framförallt tiden... Vi är ju på praktik i princip hela vårterminen. Så sent som igår (hur det ser ut idag vet jag inte för vi har inte varit helklass) så visste inte ens hälften av klassen vart de blivit placerade och vi får inte söka praktik själva. Och ifall man blir placerad i östra Korpilombolo så kan det ju vara trevligt med lite framförhållning, om inte annat för att hinna lösa boendesituationen.

Och jag kan ärligt säga att det här har fått påverka mig mer än vad man vill erkänna. För jag har ju inte riktigt samma frihet som andra. Jag måste ha ett boende där jag får ha hund, eftersom jag inte direkt varken vill eller kan trolla bort henne i ett halvår. +Att jag på denna ort måste ha nån typ av dagis-lösning till hunden. Annars funkar det inte praktiskt. Och det kryllar inte av dagislösningar för hundar i Norrland. Jag ska vara glad och tacksam att jag hittat en i Skellefteå, som jag nätt och jämt har råd med.
Så vetskapen om att eventuellt kunna bli placerad i Östra Korpilombolo och att det inte ska gå att lösa på nått sätt har skapat en otrolig ångest. Vi snackar the whole shebang med mardrömmar, panikattacker, kräkande... Hela kittet! Allting grundar sig väl på det där med sömnen. Får man aldrig sova så blir man ju lätt skacklig i övrigt tänker jag. Så SÅ illa var det nog inte egentligen. Men olustigt.

Men idag fick i alla fall jag äntligen veta vart jag ska vara. Ni kan aldrig ana hur mycket energi som plötligt frigjort sig bara av en sån liten skitsak! Och jag har haft supermegatur. Jag ska vara skolkurator i Norsjö. Det här är supermegatur av 4 anledningar.

1. Ingen skulle få vara i Norsjö kommun, eftersom socialnämnden där ska läggas ner på nått vis. (vilket låter otroligt märkligt) Och då kunde ju inte socialchefen garantera några platser, eftersom han inte har någon som helst aning om hur det kommer att se ut. Och grejen är att typ ALLA valt Norsjö som andrahandsort, för att det är en någerlunda pendelbar sträcka.
2. Väldigt många i våran klass ville ha kuratorstjänster och helst inom skolan eftersom många av oss vill fördjupa oss i just barn och ungdomar. Så jag är otroligt tacksam att jag fick den chansen. Speciellt med tanke på att jag inte är så himla gammal och erfaranhet brukar väga tungt på vårat område. Jag antar att x antal år i Vi Unga-styrelser faktiskt gett utdelning. Och det tackar vi för!
3. Skolkurator är ju ändå slappt, för de har lov och grejer och då kan ju jag göra studiebesök här i Skellefteå! = 2 veckor då jag faktiskt inte behöver pendla = 2 veckor då mitt liv blir lite billigare än de andra.
4. OCH jag kan göra slag i saken och utveckla Vi Unga i Norsjö. Vi har försökt få igång nått i Norsjö i snart ett år nu och det händer tyvärr väldigt lite. Men om jag nu liks ska vistas med de här kidsen dag ut och dag in i ett halvår så ska jag nog lyckas inspirera några  lite här och var. Annars blir jag direkt besviken på mig själv. Såna här inkörsportar är ju för bra för att låta bli! Så förhoppningsvis kommer vi få en massa nya klubbar i vår. Det vill jag innerligt! Jag älskar klubbar!

Så jag ser ljust på vårterminen. Väldigt ljust! Dock ska jag undersöka om det finns nån typ av hunddagis och billigt boende i Norsjö i alla fall, för pendlande 8 mil tär mer än vad man tänker sig. Speciellt om man typ som jag är mega-åksjuk. Speciellt om jag kommer måsta stiga upp före 4 på morgonen! Speciellt om man är hemma halv 6 på kvällen! Det blir ju bananas!
Jag ska även kolla upp möjligheten att faktiskt köra. För det spelar ingen roll hur dåligt väder det än månde bli. Det kommer aldrig ta mig 2 timmar att köra 8 mil. Jag ser det som ett sånt där naturfenomen som enbart pensionärer klarar av!

Jag läser om hur man ökar på antalet poliser i a-kommunerna.

På sätt och vis är väl det bra. Typ när jag var 16 och vi festade så hårt i varandras lägenheter att grannarna ringde störningsjouren, så visste man ju att det var lugnt. Polisen var typ alltid tvungna att köra från Arjeplog vilket innebar att man hade gått om tid på sig att få ut alla och sen var allt frid och fröjd. Men så ska det ju inte riktigt vara. Att småkids kommer undan med lite partaj är väl en sak. Men tänk om grannarna ringt i nått annat ärende, typ att de sett en gängmisshandel eller hört hur grannen misshandlar sin partner. Då ska det fan inte ta flera timmar innan polisen dyker upp. Så på så sätt är det ju bra. Och senaste åren har det ju gått "utför" med Arvidsjaur lite. Det finns fler och fler oönskade incidenter. Och det är ju bra att man faktiskt bemöter problemen istället för att bara låta den negativa spiralen fortsätter.

Det som är dåligt är ju att man valt att göra det på relativt jäkla fel sätt. För vad är det som krånglar? Vilka är de problem som ökar? Jo, de är näst intill uteslutande ungdomsrelaterade. Och i en kommun som Arvidsjaur, där det satsas fruktansvärt lite på ungdomar så är ju inte det så himla konstigt heller. Det finns ju ingenting att göra. UG har nästan aldrig öppet, månadsdiscot för minderåriga har man lagt ner, föreningslivet är dött, om man bortser från ifall man vill hålla på med vissa typer av idrott. Och att lägga som locket över kaoset så är dessutom ungdomsarbetslösheten stor där. Det är inte konstigt att det går snett för många. Det är inte konstigt att det skapas en ilska och destruktivitet mot samhället. Och visst, nu har vi diverse unga individer som kanske faktiskt börjar vara utflippade nog till att även jag känner att det bör ligga på polisens bord. Men det är ju en väldigt kortsiktig insats. Vill man tänka lång sikt, vill man tänka hållbara lösningar, vill man tänka att problemet ska försvinna och inte bara bemästras, då är det ju inte polisen man ska vända sig till. Då är det ju preventiva åtgärder för hela slanten. Att skapa en känsla av meningsfullhet i vardagen. Att skapa en känsla av delaktighet. Att skapa forum där det är okej att vara arg, där det till och med kan vändas till något konstruktivt.  "Hårt mot hårt"-metoden har inga som helst belägg för att ge effekt mot ungdomar. Snarare gör man bort sig och skjuter den här, relativt stora gruppen ifrån sig.
Det är ju samma sak i de lägen där någon faktiskt åker dit. Säg att man plockat Conny, som rökt på. Ska man skicka in honom på kåken? Nej. Det är ju därför det finns en massa undantagsregler och påföljder kring just gruppen ungdomar. För det kommer kosta samhället enorma mängder pengar ifall Conny aldrig skärper till sig, utan fortsätter att tomta runt kring droger, kriminalitet och flum. Och varje utbildad påläst människa VET att fängelse sällan rehabiliterar dessa individer, utan snarare gör det värre. Hårt mot hårt fungerar inte, hur arga privatpersoner än blir. Det kostar bara pengar.

Så ja... Det är väl kul att det finns poliser även i glesbygden. Men jag tror man ska tänka både en och två gånger över vad man förväntar sig få ut av den här utvecklingen.